Att prestera och vinna. Det är ofta det viktiga för idrottare. Och där finns en mörk baksida – som gör att dopingkontroller krävs. 

Under mästerskapsveckan har flera slumpmässiga kontroller gjorts efter matcher.

– De görs alltid efteråt och spelarna vet aldrig om det innan, förklarar Deisa Karlsdottir-Holl, sjuksköterska och van dopingkontrollant sedan 1992.

Hur idrottare väljs ut för kontroller varierar mellan tillfällen och idrotter, under det här mästerskapet har internationella förbundet valt ut matcher där två spelare, en från varje lag, plockats ut genom lottning. Själva testet består av urinprov.

Händer det någon gång att idrottare blir arga när de ska testas? 

– Det händer men det är väldigt sällan. När det händer beror det ofta på en förlust eller att de har bråttom till en spelarbuss. Men de gångerna det hänt under min karriär kan jag nog räkna på ena handens fingrar, säger Karlsdottir-Holl.

Vad är klassat som doping egentligen?

– Det beror på vilken sport det rör sig om. Alkohol till exempel är klassat som doping inom bågskytte och pistol, men inte i innebandy. Det skulle väl möjligtvis vara om man är full. Men det är alltid idrottarnas ansvar att hålla koll på vad som är tillåtet och inte.

Internationella förbundet arbetar aktivt med att förhindra doping i innebandyvärlden. Under mästerskapet har bland annat spelare fått delta i en lektion där de testas på sina kunskaper om doping. De driver även en kampanj vid namn ”Say no to doping”.

Anna Andersson 

Foto: Tommy Holm